George Inness
1825-1894
George Inness Galleries
George Inness (May 1, 1825 -August 3, 1894), was an American landscape painter; born in Newburgh, New York; died at Bridge of Allan in Scotland. His work was influenced, in turn, by that of the old masters, the Hudson River school, the Barbizon school, and, finally, by the theology of Emanuel Swedenborg, whose spiritualism found vivid expression in the work of Inness' maturity. He is best known for these mature works that helped define the Tonalist movement.
Inness was the fifth of thirteen children born to John Williams Inness, a farmer, and his wife, Clarissa Baldwin. His family moved to Newark, New Jersey when he was about five years of age. In 1839 he studied for several months with an itinerant painter, John Jesse Barker. In his teens, Inness worked as a map engraver in New York City. During this time he attracted the attention of French landscape painter Regis François Gignoux, with whom he subsequently studied. Throughout the mid-1840s he also attended classes at the National Academy of Design, and studied the work of Hudson River School artists Thomas Cole and Asher Durand; "If", Inness later recalled thinking, "these two can be combined, I will try."
Concurrent with these studies Inness opened his first studio in New York. In 1849 Inness married Delia Miller, who died a few months later. The next year he married Elizabeth Abigail Hart, with whom he would have six children. Related Paintings of George Inness :. | On the Delaware River | The Valley of the Olives | Pines and Olives at Albano | Old Elm at Medfield | Sunset on the Passaic | Related Artists: Floris van DijckDutch Baroque Era Painter, 1575-1651
Dutch painter and draughtsman. He is thought to have been a pupil of Rembrandt in Amsterdam c. 1650. There is no documentary evidence for this, but his earliest dated painting, the Presentation in the Temple shows that he had certainly seen examples of Rembrandt work. He was an eclectic artist, given to following several models simultaneously. This is evident from two versions of Elijah and the Widow of Zarephath; one (1655-60; Copenhagen, Stat. Mus. Kst) is painted in horizontal format in the style of Barent Fabritius, while the other (1655-60; Milwaukee, WI, A. Bader priv. col., see Sumowski, 1983, no. 362) features large half-length figures in the manner of Nicolaes Maes. In another biblical scene, Benjamin and Judah (1655-60; Chicago, IL, A. Inst.), he followed the example of Rembrandt. His best works, such as Saying Grace (1655-60; Hannover, Nieders?chs. Landesmus.) and the Old Prophetess (1655-60; Leipzig, Mus. Bild. Kst), show old women either praying or sleeping and confirm that Maes was his main source of inspiration. Similar subjects are represented in the drawings attributed to him (e.g. Old Woman Seated, Holding a Book; New York, Pierpont Morgan Lib.). In the late 1650s van Dijck also seems to have been influenced by the genre paintings of Gabriel Metsu and above all by Quiringh van Brekelenkam, as in Hermit Praying in a Cave (late 1650s; St Petersburg, Hermitage) and Family Saying Grace (late 1650s; Stockholm, Nmus.). ulrika eleonoraUlrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp.
Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös.
Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia.
Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715.
Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora).
I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar. Jenny HoppeJenny Hoppe (Dusseldorf, 1870 -Elsene, 1934) was een Duits-Belgische kunstschilderes.
|
|
|